Linné är kanske mest känd som ”blomsterkungen”, men hans gärning täckte inte enbart växtriket utan även djur- och mineralriket. Han katalogiserade och beskrev allt i naturen i minsta detalj, med tanke på människans nytta. Artkunskap var för Linné ett verktyg till att behärska den vilda naturen. Han gav namn åt arterna och inordnade dem i sitt eget system, som var enkelt och universellt.
Linné särskiljde tre sinsemellan olika kategorier: ”stenriket”, ”örtriket” och ”djurriket”. I ”Oekonomia naturæ” framhöll han Skaparens allvisa uppbyggnad av vår jord genom skapandet av dessa tre riken ”till deras fortplantning, vidmakthållande och undergång”. Dessa riken fyllde han ständigt med nytt innehåll i nya, reviderade upplagor av sin ”Systema naturæ”. Genom åren namngav han en stor del av världens växter, djur och mineraler.
Odling av medicinalväxter och kännedom om deras användning tillhörde ett av Linnés mest kända utvecklingskoncept för Sverige. Under sina landskapsresor protokollförde han noggrant läkeörter och den lokala användningen av dem. En viktig målsättning för Linné var även att fastställa ”hur en människa kan hinna till en hög ålder, bestyrkt av alla dem som länge levat, och hur en svag kropp kan lång tid uppehållas”. Han förordade i ”Diæta naturalis” ett måttligt intag av mat och dryck. Han uppmanade sina studenter att under studietiden öva sig i kroppsrörelser och att framför allt att vistas ute i den friska luften.
Linné lärde otaliga svenskar att se och skildra naturen och människorna. Hans verklighetsnära, målande stil och friska humor var ett mönster för generationer av reseskildrare och hembygdsforskare. Linné själv och hans lärjungar bidrog starkt till att sprida intresset för naturen. Flera av hans lärjungar följde med fartyg till främmande världsdelar som skeppsläkare eller fartygspräster. De spreds i alla riktningar över hela den bebodda världen för att undersöka och beskriva de främmande ländernas natur och samla naturalier till mästaren hemma i Uppsala.
Ur vår tids perspektiv finns skäl att lyfta fram Linnés intresse för ekonomi, eller som han uttryckte sig, ”hushållning” i naturen, och hur den är förbunden med det som vi idag kallar för ekologi. I naturen råder ett fast reglerat beroendesystem som inte tillåter rubbningar och människan är ofta en störande faktor i sammanhanget.
Hans Persson